
Alex spelade "I still haven't found what I'm looking for" vid utmarschen.
Ett rop på hjälp?
Fortsättning följer ...
Ett rop på hjälp?
Fortsättning följer ...
Denna blogs syfte är att stalka Alex Schulman och rapportera om honom och hans liv. Följ min resa från Dag 1. Det blir roligare då. Mina frågor hopar sig redan. Vem är han? Var bor han? Hur smakar hans tandkräm? Uppgiften är läskig, men även lite upphetsande. Jag blir alldeles varm inombords.
Dag 19. Saltsjöbaden 28 juli 2007. Hej, jag heter Klaus. Klaus-Peter Beiersdorf. Först av allt vill jag utbringa ett stort grattis och ett rungande fyrfaldigt leve till er båda, Alex och Katrin! Jag hoppas att ni får det riktigt trevligt på bröllopet och efterfesten. Efter 107 blogginlägg, nästan 300.000 sidvisningar på ett par veckor, och som bäst en sjätteplats på bloggportalen.se så känner jag att det är dags att avslöja vem jag är. Mitt namn dyker nämligen upp oftare och oftare i kommentarfältet. Min identitet har läckt ut. Spelet är över.
Dag 19. Jag är fullkomligt förkrossad. Sitter ihopkrupen i orangeriet och gråter som ett litet barn. Varenda muskel i min kropp spänner sig när jag hulkar ut min sorg och väter hela stengolvet. Alex ska gifta sig med den där lidelsefulla köttstycket. Läs mer om detta här, här och här! Rummet snurrar. Jag faller genom ett svart moln av hopplöshet. Jag känner mig alldeles tom och förbrukad. Magen känns kall som is. Jag är alldeles öm i huvudet efter allt gråtande.
Dag 18. Jag sitter med killgänget i bastun. Fler och fler gäster har anlänt på hotellet. Här frotterar sig stora delar av den svenska sociteten. Det är verkligen överdådigt och alla verkar så välbeställda och framgångsrika. Inte alls lika billigt och schavigt som på mina fester. Jag smög efter Alex och killgänget till bastun. Alex är ute och duschar. Hans kropp är bräcklig, men samtidigt väldigt manlig. Han är fläckvis luden på bröstet.