Dag 6. Med anledning av de senaste timmarnas olyckliga händelseutveckling har jag beslutat att gå ut med en officiell ursäkt. Jag ber om förlåtelse för hur jag har betett mig de senaste dagarna. Jag har skickat följande brev till Expressen för publicering i morgondagens tidning.
Man skulle kunna kalla det för ett ”öppet brev”.
Öppet brev till Alex Schulman
Jag hoppades att bli väckt denna morgon av den människa jag har levt ihop med de senaste 2,5 dagarna, som jag älskar så mycket. Jag önskade att det bara var en mardröm att förhållandet är över. Men det är bara att inse att det är ett faktum. Min första tanke är, kommer jag klara av det här utan att bli helt nedbruten och knäckt av sorgen? Det här var inte vad jag önskade mig. Hur ska jag klara av att leva utan den man som jag var beredd på att försvara med alla medel. Den man som gav mig styrka och energi för att klara av den vardag jag hade försatt mig i. Nu finns han inte där längre. Den trygghet och kärlek jag var beroende av är plötsligt borta! Varför blev det så här? Kunde vi fortsätta och kämpa?
Hade det funkat om inte alla sk vänner lagt sig i och hindrat oss från att ta till sista chansen att reparera förhållandet? Alla som hade det bästa receptet för oss båda? Ska jag tacka er som har låtsats vilja mitt och Alex bästa? Ett gott råd till er, titta på era relationer innan ni går in och förstör andras. Era råd som "dumpa honom" kan ni lyda själva i era förhållanden. Kom inte och säg att ni ville vårt bästa. Ni förstörde ett förhållande mellan två personer som älskade varandra - ni hjälpte dem inte. Ni var snabba med att komma med genomtänkta råd gällande relationen och det var det enda ni var intresserade av också. När det gällde andra saker, vips så var ni som bortblåsta. Jag passade er jävligt bra när jag var den balla vakten som såg till att ni fick komma in var ni ville.
Slippa stå i en kö, slippa betala entré för att komma in och bli bjuden på massa drinkar, då dög jag. Men sen när det försvann, så försvann jag också i era ögon. Då passade jag inte längre. Då måste ni tränga er in i våra liv och komma med massa lögner och råd för att knäcka vårt förhållande. Och det har ni lyckats med också. Men då vill jag säga er att jag är strax tillbaka där igen. Det är med nöje jag kan berätta att jag har fått ett flertal jobb som vakt på de krogar som ni tycker är balla. Den här gången kommer ni att behandlas som vilken gäst som helst.
Till min älskade Alex vill jag bara säga att jag älskar dig. Glöm aldrig det. Tänk om det gick att backa tiden. Då hade vi sluppit det här. Jag önskar dig all lycka i världen. Jag om någon känner dig och vet vilken underbar man du är. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i min själ.
söndagen den 15:e juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Ha ha ha, Kanon!!! Alex borde vara stolt över att ha en stalker som dig! Lycka till med drömjakten.
kul alex.
du tog ju faddes öppna brev.
du är en riktigt sjuk jävel, om det inte är på skoj så borde du sitta inspärrad på psykhem innan du skadar ngn oskyldig... fan va patetisk du är
Hahaha, det här var ju bara för jävla roligt!! Snälla fortsätt, för jag är en lantlolla som verkligen inte VET vem den där Alex är. Är han en pesudokändis eller? Eller har han gjort nåt på riktigt?
Han har sveriges mest välbesökta blogg. Tror dock att han kan få konkurrens av denna. Världsklass!
det här var bajs!
fan va miserabel.. dock ganska underhållande måste jag säga. men, jag tror inte detta är alex. om ni kollar på alla alex egna kort, så är dom tagna med en mobilkamera, och de här bilderna är inte det. good luck säger jag bara, detta är nog en bra början till ett långt liv på hispan =)
Det här är ju en kopia av Faddes brev om uppbrottet med Linda.
No shit Sherlock?
Usch, patetiskt!
Är det Gynning det här?
Hahahahahaha! Fantastiskt roligt. Kanske borde jag dock bara känna mig tragisk, som kände igen Faddes öppna brev till Linda efter endast en snabb skumning.
Skicka en kommentar